Barriär 1  Retorik om jämlik hälsa

Sjukvårdskostnaderna och hälsan är extremt ojämlikt fördelade i befolkningen. Mindre än 5 % av befolkningen konsumerar 50 % av resurserna. Detta måste påverka hur vården organiseras och bedrivs. 

​

Barriär 2  Bristande tid

Ju mer komplicerad en patients hälsosituation är, desto kortare tid har läkare till förfogande.
Det finns ingen forskning kring hur lång tid det tar att att undersöka och bedöma patienter med olika typer av komplicerad hälsoproblematik.  

​

Barriär 3  Olämpliga journaler

Journalerna utgör textbaserade, kronologiska dagböcker, där olika vårdyrkesgrupper löpande skriver anteckningar. Journalerna motverkar kraftfullt överblick och sammanhang, och utgör stora risker i patientarbetet. 

​

Barriär 4  Ingen reglering av medicinsk ansvar över tid

Varje legitimerad vårdyrkesgrupp (22 olika) har enligt 1§ i Patientsäkerhetslagen ansvar för vad de gör i sitt yrkesarbete (vertikalt ansvar). Det finns dock ingen reglering av medicinskt ansvar för de enskilda patienterna över tid (horisontellt ansvar). Bara specialutbildade generalistläkare kan ta ett sådant horisontellt ansvar.

​

Barriär 5  Överadministration

Sedan 2014 är antalet administratörer i sjukvården fler än antalet läkare. Administrationen kan beskrivas som en hydra som ständigt växer och kväver kärnverksamheten. 

 

Barriär 6  Fragmenterad sjukvård

Sjukvården styrs sedan många kraftfullt på fragmentering, dvs. just det vi inte vill ha. Bland många negativa konsekvenser leder fragmenteringen till problem vid "vårdövergångar". 

​

Orsak till dessa barriärer

Huvudorsaken är att sjukvården har olämplig organisation och styrning. Sjukvården styrs av en stor majoritet fritidspolitiker i två lagreglerade kommunala huvudmannasystem: 

• Regioner (tidigare landsting) enligt Hälso- och sjukvårdslagen: Totalt c:a 4 400 politiskt valda fullmäktige i landets 21 regioner. Av dessa personer är 93 % fritidspolitiker.

• Kommuner enligt Socialtjänstlagen: Totalt c:a 36 800 politiskt valda fullmäktige i landets 290 kommuner. Av dessa personer är 96 % fritidspolitiker.  

Regionerna och kommunerna fungerar som 21 + 290 = 311 självständiga delstater med egna parlament (fullmäktige) och egen finansiering (beskattningsrätt). De hålls samman genom intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR, tidigare SKL), som tyvärr kommit att få en myndighetsliknande roll, trots bristande insyn och transparens, vilket kritiserats av Riksrevisionen i en rapport 2017 länk. 

Statliga organ, som t.ex. Socialdepartementet och Socialstyrelsen, har mycket litet inflytande över hur sjukvården utformas och finansieras. 

Detta sätt att styra sjukvården har lett till en mismach mellan professionell- och manageriell logik med 

mycket svagt samband mellan: 

• Professionell logik (individnivå = handläggning av enskilda patienter, sjukvårdens innehåll)

och

• Manageriell logik (gruppnivå = förutsättningar för att bedriva sjukvård, sjukvårdens form, t.ex. organisation, journaler, finansiering)

Detta innebär att de som beslutar om sjukvårdens form inte har adekvat kompetens om sjukvårdens innehåll. 

​